Grunderna i plastgjutningsprocessen för tillverkning av plastdelar

Plastmaterial har registrerat en exceptionell utveckling under de senaste 50 åren, som överträffar den för något annat konsumentmaterial.

För närvarande i Västeuropa, produktionsvolymen av plast material överstiger produktionen av stål.

Ökningen i konsumtionen förklaras främst av ökningen av konsumentprodukter, som till stor del har ersatt plast, metall och glas som material för behållare, förpackningar, byggmaterial, elektronik m.m.

Fördelarna med plastmaterial jämfört med andra material är följande:

• De är lätta och minskar därför transportkostnaderna.
• De är hållbara och ofta starkare och säkrare.
• De kan tillverkas i en mängd olika former och applikationer.
• De har utmärkta egenskaper som termisk, akustisk och elektrisk isolering.
• Du kan användas i livsmedelstillämpningar.

Plaster är standardiserade utifrån DIN 7728 och DIN 16780 standarder för plastblandningar.

Plast är organiska material som tekniskt kallas polymerer, som härrör från petroleum eller naturgas, som är bärare av kol C, väte H, syre O och andra molekyler som kväve N, klor CL, svavel S eller CO2. För närvarande omvandlas endast 4% av oljan till plastmaterial.

Plast utvinns ur petroleum genom termisk destillationsprocess (krackning), där etylen, propylen, butylen och andra kolväten spjälkas.

Makromolekyler, eller plaster, består av en mängd enkla strukturella enheter, som kallas monomerer; medan kombinationen av dessa med hjälp av kemiska interaktioner ger upphov till polymerer.

Vad är polymerer?

Polymerer produceras genom sammanslutningen av hundratusentals små molekyler som kallas monometrar som bildar enormt olika kedjor.

Plastklassificering:

• Plast klassificeras enligt olika kriterier, baserat på:
• Polymerisationsmekanism. (polymerisation, polykondensation, polyaddition).
• Polymer struktur. (kristallinitet, överbyggnader).

Beteende/egenskaper hos polymeren. (Råvaror, tekniska plaster, högpresterande plaster).

Baserat på ovanstående klassificeras plaster i:

• Termoplaster. (Polyolefiner, vinyl- eller akrylpolymerer, polyamider, polyestrar, etc.)
• Termostabil.
• Elastomerer.

De mekaniska egenskaperna hos termoplastiska material är relaterade till graden av polymerisation, som är en kvantitet som mäter antalet länkar som utgör molekylkedjan. Faktum är att ju högre polymerisationsgrad, desto högre viskositet, desto större drag- och rivhållfasthet, desto högre hårdhet, desto större slaghållfasthet och, omvänt, desto mindre benägenhet att kristallisera, mindre svällförmåga och mindre spänningssprickor. .

När det gäller elastomera och termohärdande material, är deras egenskaper betingade av graden av tvärbindning, som mäter procentandelen tvärbindningspunkter (bindning mellan molekyler) i polymersystemet. Ju högre tvärbindningsgrad, desto större motståndskraft hos materialet, dess styvhet och dess termiska motstånd.

Plaster är lätta, de kan lätt formas, de erbjuder mycket goda fysiska och mekaniska egenskaper, de kan tillverkas i olika färger, de kan blandas med andra plaster eller med oorganiska material, de har mycket låga nivåer av termisk och elektrisk ledningsförmåga, de är mycket resistenta mot kemiska ämnen, är permeabla, är återanvändbara och/eller återvinningsbara.

För mer om grunderna i plastformsprutningsprocess för tillverkning av plastdelar kan du besöka Djmolding på https://www.djmolding.com/description-of-the-plastic-injection-molding-method-and-manufacturing-process-step-by-step/ för mer info.